Anekdotisk åldersbestämning

Råkade läsa en tweet på torsdagkvällen:

Jag visste att klockan var lite för mycket för att inleda en konversation, men svarade i alla fall med något om hur förskola blivit norm, även när det gäller de riktigt små barnen (ettåringarna), och att de här artikelförfattarna ofta bemöter (ibland både missriktat och prematurt) ifrågasättanden av deras normbrytande med ganska hårda argument.

Det vill säga att jag menade att det är ovanligare att inte sätta sin ettåring i förskola än att göra det.

Nu blev det en diskussion i alla fall och även om den var intressant drog den också ut på tiden och jag ångrade mig bittert under första halvan av mitt öppningspass dagen därpå. Emma, som twittraren heter, hänvisade till statistik som sade att knappt hälften av ettåringarna skrivs in i förskolan och det visade sig stämma när även jag tittade på Skolverkets statistik från 2013. 49,2% av ettåringarna var inskrivna, jämfört med 88,9 av tvååringarna.

Men det kändes skevt. Under mina nästan åtta år som yrkesverksam har jag tagit emot betydligt fler ettåringar än tvååringar och äldre. Och i de fall jag ändå gjort det har det oftast handlat om s.k. överflyttar från andra enheter och inga nyinskrivningar. Alltså förflyttningar av barn som redan borde finnas med i statistiken. Och även om Emma hade en viktig poäng när hon i vår diskussion svarade att ”vi måste ju utgå från statistiken, inte från din förskola” så kändes det som att någonting borde förklara varför mina upplevelser under åtta år på tre olika förskolor och med insyn i sammanlagt 7 avdelningar (förutom den insyn jag förstås har och har haft i andra förskolors situation via mitt utökade kollegium både lokalt och nationellt) skilde sig så markant från Skolverkets statistiska bild.

Jag lovade att återkomma när jag tänkt vidare på saken.

Det som till slut slog mig – på hemväg från jobbet dagen efter – var att jag och Emma nog blandat ihop begreppen ”ålder” och ”födelseår” lite grand. För se, när Skolverkets statistik talar om ettåringar, menar man inte ettåringar, utan de som är födda året innan de börjar i förskola. På samma sätt talar man om tvååringar; de är alltså födda två år innan de börjat i förskola, men behöver inte ha fyllt två år då de började.

Jag förtydligar: Bara för att du är född 2012, betyder det inte att du hunnit fylla ett när du börjar på förskola 2013. Och bara för att du är född 2011, betyder inte det att du hunnit fylla två. Men du kan förstås ha gjort det och du kommer så småningom att göra det.

(Jag antar förresten att det kunde vara värdefullt att samköra förskolestatistiken med föräldraledighetsstatistiken, eftersom dessa borde stå i samband med varandra, men jag har gränser för vad jag vill göra av mina lördagkvällar.)

Jag tar mina barn som exempel. Min äldsta dotter skrevs in i barnomsorgen 2008. Enligt Skolverkets sätt att föra statistik var hon två år, eftersom hon föddes 2006. Men i verkligheten var hon fortfarande bara ett år gammal. Däremot stämmer siffrorna för min son, som föddes 2008 och skrevs in 2010, strax efter sin tvåårsdag.

Jag har fortfarande inga godtagbara statistiska belägg för detta, det är fortfarande anekdotisk bevisföring. Men kanske får jag bekräftelse när Skolverket nu börjar samla in statistik på individnivå och kan se exakt hur gamla barnen är när de börjar i förskolan – eller så får jag hitta på ett sätt att pudla bort det här.

För jag tänker att min dotter bara är en i ett stort mörkertal av ettåringar som i statistiken ser ut som tvååringar, bara för att de skrivits in i förskolan samma år som de fyller två år.

Jag presenterar siffrorna igen, men med nytt ordval: 49,2% av barnen skrivs in samma år som de fyller ett, medan 88,9% av barnen går i förskola det år de fyller två. Det får en lite annan innebörd än när man kallar dem ett- respektive tvååringar.

Det handlar om ca 45 000 barn som tillkommer under ”år två”. Jag förutspår att Skolverkets nya statistik kommer att visa att en stor del – många mer än hälften – av dessa har skrivits in före sin tvåårsdag.

Sedan kan vi börja nysta i den egentliga frågan. Den som Emma också ställde, men som tappades bort nästan omgående: Vad menar vi egentligen med att vara hemma ”länge” med våra barn? Hur länge är länge?

Det tar vi en annan gång.

Advertisements

4 kommentarer to “Anekdotisk åldersbestämning”

  1. Statistik är svårt och Skolverket är väl inte direkt kända för att ha koll på barnantal. Dom hade ju inte en aning om hur barngrupperna egentligen såg ut, innan någon talade om det för dom. Och då slopade dom kravet på 15 barn!

    Som du påpekar, så handlar det om hur man definierar gruppen 1-åringar. Det verkar vara en rent mekanisk beräkning, alltså inte vad hur gamla de faktiskt är. Så igen är Skolverket ute och cyklar. Tyvärr. Så även om din diskussion bör utgå från den statistik som finns, kan man inte rakt av ta den för givet. Man behöver vara kritisk till allt, inte minst när det går emot det man själv har noterat under många år. Inte heller jag har vant in så många 2-åringar under min tid som förskollärare. Dom flesta börjar mellan 1 och 1½. Dom som kommer vid en senare ålder har vanligen gått någon annanstans och inte varit hemma, även om undantag finns.

    Nej, det är något sorgligt över Skolverket. Det blir så fel hela tiden. Missarna kan verka små, men de får stora konsekvenser.

    • Ja, det är en till synes ganska harmlös otydlighet det handlar om. Är du född 2012 räknas du som ettåring 2013. Big deal, kan en tänka.

      Men när den här statistiken hamnar i media (i fallet ovan länkar jag t.ex. till en DN-artikel) uppstår en bild av att det är relativt ovanligt att ettåringar börjar i förskolan, och eftersom den bygger på ett slags fakta blir den också svår att motbevisa. Vår bevisning blir anekdotisk och ovetenskaplig, och våra respektive erfarenheter framstår som icke trovärdiga alternativt undantag från den statistiska regeln.

      Men som sagt är Skolverket på gång att förbättra statistiken genom att ta in fler uppgifter som – om jag förstår det rätt – kommer att kunna visa hur gamla barnen faktiskt är när de börjar förskolan.

      • Det är ju det som är så bra med ett vetenskapligt förhållningssätt, till skillnad mot religiösa och inspirerade, att man kan ifråga sätta urvalet, metoden och den statistiska bearbetningen. Man kan vara kritisk. Det är i dagsläget svårt att argumentera mot en statistik, men visar man på brister rättas de förhoppningsvis till. Om nu inte Skolverket, även här, väljer att slutat med statistiken när den visar en för ”negativ” bild, t ex som med barnantalet i grupperna. 😉

        Men vi skulle ju kunna göra vår egen statistik. Den blir då inte rikstäckande, utan bara ett slags slumpmässigt urval. Om vi är några stycken som helt enkelt någonstans noterar år och månader, samt om det varit på ett annat ställe innan, för varje barn som börjar hos oss, skulle det vara en början. Fast det här är väl ett jobb för statistiker, inte förskollärare. Eller vill du ha lite extra arbetsuppgifter? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: