Häromdagen anmälde jag min första övertid någonsin, tror jag. Hittills har jag alltid låtit de där halvtimmarna kvitta varandra. Det uppstår alltid tillfällen då jag kan gå lite tidigare från jobbet.
Det är på gott och ont, förstås. Övertiden syns inte i statistiken och därmed kan man hävda att min tunga arbetsbörda/-situation inte heller syns. Men om jag och mitt arbetslag kan justera de här överskjutande timmarna genom att bjuda varandra på andra timmar? Då är kanske inte arbetsbördan så tung som vi gärna vill påstå.
Det finns också andra orsaker till att jag inte brukar anmäla min övertid. Jag har en fördom – en gnagande misstanke – om att det här med övertid lätt kan sättas i system. Att man låter varje arbetad extraminut räknas, men inte är lika nitisk när det gäller att räkna bort de tillfällen där man går hem lite tidigare. Jag vill inte bli sådan. En övertids-samlare.
Jag undrar om det handlar om en strävan mot autonomi? Att jag, genom att hantera min övertid på egen hand, utan chefernas överinseende, skapar en känsla av att vara min egen. Utom kontroll.
Hur sköter ni andra det här med övertid? Och hur ser ni förskolechefer på saken?
Skäggig dagisfröken 