Värdet av att kombinera omsorg och lärande

En grupp pedagoger i grundskolan skriver en debattartikel där man önskar en (mer) åldersuppdelad verksamhet i förskolan. Incitamentet är (som vanligt) den s.k. ”PISA-undersökningen” som påstås visa ”mycket låga resultat för svensk skola”. Deras förslag på lösning är att sätta ”barnen/eleverna i fokus”, vilket i praktiken innebär att de alltså vill att förskolan ska arbeta mer åldersuppdelat – d.v.s. som man gör i skolan. För det verkar ju fungera för skolan. Se bara på PISA-resultaten. Eller gör inte det förresten.

Pedagogerna lyfter först fram fördelarna med den åldersuppdelade verksamheten:

1. Sexåringarna känner redan varandra. Bra! Skönt! Då slipper pedagogerna jobba ihop gruppen och kan fokusera på lärandet, ”med fokus på matematik- och språkinlärning”.
2. Sexåringarna är mer kunskapstörstande och skolmogna. Verkligen? Mer kunskapstörstande? Mognare? Än de stackare som i femårsåldern tvingats dela utrymme med fyraåringar eller – Gud förbjude! – treåringar? Hur har de egentligen mätt detta? Eller handlar det snarare om att de barn som gått i femårsgrupp redan stöpts i den åldershomogena skolformen och – för att knyta an till punkt ett – redan känner varandra? Klart att en redan definierad och inkörd grupp kan fokusera på det upplevt relevanta mycket tidigare än en grupp som först måste lära känna varandra.

Ovanstående punkter är det resultat som de menar innebär fördelar för skolan. Det bör förtydligas. En färdigbakad grupp med fokus på det förväntade är vad de här pedagogerna efterlyser. ”Välartade barn” kallade man det på nittonhundratalet.

Det blir sedan dags för pedagogerna att motivera åldershomogena barngrupper för målgruppen, som jag till till viss del får intrycket att den omfattar mig och de mina – d.v.s. vi som arbetar i förskolan. De ska ”sälja in” idén, om det nu är någon idé:

1. Vi blir nöjda och framhåller barnen som största vinnare. Alla verksamheter som framhåller barnen som vinnarna gör det för att man själv har något att vinna. Vi får skäl att återkomma till detta i nedanstående punkter.
2. De pedagogiska aktiviteterna blir enklare att planera och genomföra. Skönt! Jag hatar verkligen att behöva planera och genomföra pedagogiska aktiviteter. Se också punkt 1.
3. Hela vår verksamhet kan styras av åldersgruppen som finns där. …För det sker ju inte i en åldersblandad verksamhet. Där låter vi istället tränade apor från Proffice styra verksamheten. Eller lärare i grundskolan, via debattartiklar i lokalpressen. Se också punkt 1.
4. Miljön kan bli inbjudande och anpassad till barnens behov och intressen. …För det sker ju inte i en åldersblandad verksamhet. Där låter vi istället tränade apor från Proffice styra verksamheten. Eller lärare i grundskolan, via debattartiklar i lokalpressen. Se också punkt 1.
5. Ett stimulerande material kan bli tillgängligt för alla. Sant! I åldersblandade verksamheter låter vi nämligen aldrig treåringarna få tillgång till stimulerande material. Istället lär vi dem gunga apatiskt i tomma, låsta rum med små gardinlösa fönster. Se också punkt 1.
6. Barnen blir självständiga i en tillåtande miljö. Vilket är helt sant, men totalt irrelevant för frågan om åldersbandande kontra -homogena barngrupper. Se för övrigt punkt 1.
7. De äldre barnen behöver inte stå tillbaka för de yngres större behov av omsorg och vuxentid. Man kan också omformulera detta som att man inte heller ger dem chansen att utveckla sin emotionella intelligens genom att ställas inför situationer där man måste fatta ett aktivt beslut om huruvida man ska ta plats eller stå tillbaka. Man ger dem inte heller chansen att uppleva sin ålder och mognad genom att relatera till de yngre (eller äldre) kamraterna. Att påståendet därtill sätter kognitiva förmågor i opposition till de emotionella låter vi vara för den här gången – jag är inte säker på att de här pedagogerna i grundskolan skulle förstå vad det problemet ens är. Se även punkt 1.
8. Äldre barn i åldersblandade grupper får mindre vuxenledda pedagogiska aktiviteter. Fast å andra sidan framhäver de flesta av de tidigare argumenten den åldersuppdelade verksamhetens goda inverkan på barnens självständighet och möjligheten för oss vuxna (”vuxna” förresten? Vi är väl ändå pedagoger och skäggiga dagisfröknar?) att stå tillbaka och låta barnen göra det mesta själva. Dessutom är det inte de äldre barnen som drabbas av minskad vuxenledning i åldersblandade grupper, utan mellangruppen treåringar. De yngsta och de äldsta lider ingen nöd i den frågan.
9. Barn i åldersuppdelade verksamheter utvecklar språk och kognition tydligare. Tydligare? Vad betyder det? Ar-ti-ku-la-tion? Eller är kunskaperna helt enkelt mer uppenbara på något sätt?

Slutklämmen i debattartikeln lämnar vi därhän. Den är för pinsam för att ens bemöta: Få upp resultaten internationellt, obligatorisk förskoleklass, Eva-Lis Sirén och så vidare. Yada-yada…

Hela debattartikeln genomsyras av en vilja att forma förskolan till att tjäna skolans syften och mål. Och av en arrogant (även om arrogansen knappast är medveten) uppfattning om att detta är i sin ordning. Och tyvärr också av en aningslöshet kring hur förskolans uppdrag redan tjänar skolans syften och mål, om än inte på det sätt artikelförfattarna önskar. Den emotionella intelligens barnen utvecklar under sin tid i förskolan (eller i pedagogisk omsorg) är en viktig grundsten för ett vidare lärande. På det stora hela taget är ”omsorg och vuxentid” det som kanske främst skiljer förskola och skola åt. Både vad gäller hur vi använder detta i vårt pedagogiska arbete och den betydelse vi tillmäter det. Även femåringar behöver den här närheten, liksom de självklart behöver kognitiv stimulans.

Och grejen är den att vi fixar det. Vi fixar både omsorg och lärande i en åldersblandad miljö som motsvarar ett spann på ungefär F-4. Och de skolor som arbetar på liknande sätt, t.ex. genom ”kompisgrupper” där barn från F-6 träffas i regelbundna, gemenskapsbyggande aktiviteter som leds av sjätteklassarna, är skolor som både fattat grejen med åldersblandad verksamhet och värdet av att kombinera lärande och omsorg.

Sedan finns det tydligen skolor som inte fattat grejen. Törs man spekulera i deras bidrag till den s.k. PISA-krisen?

Annonser
Etiketter: ,

5 kommentarer to “Värdet av att kombinera omsorg och lärande”

  1. Åldersindelning som en lösning på skolans problem? Det var en ny infallsvinkel, kan man säga. Också intressant att barnomsorgen åter igen ska lösa skolans problem. Men det är väl helt i linje med att barnomsorgen fördes över till Utbildningsdep., läroplanen och mer fokus på ”lärande” (läs: läsa, skriva, räkna, samt en full förståelse för allt teknik och natur) och att vi då fått skola från 1 års ålder.

    Sedan är åldersindelning en intressant diskussion. Vi fick i höstas nästan en avdelning för varje årsgrupp. Jag kan ha mina åsikter om hur lyckat det har varit, både rent praktiskt och när det gäller omsorg för de allra minsta. Kanske är det så att den gamla indelningen i småbarn- och syskonavdelningar är den mest optimala.

    För jag upplever att den största skillnaden i pedagogik handlar om barns språkliga förmåga, hur verbala de är. Men idag vill man inte se att barn utvecklas, både språkligt och kognitivt, utan alla är lika kompetenta. Ja, du vet hur valserna går. Så där ger jag Sundell rätt (om det är så han menar), för det är en omöjlighet att lägga sig både på en 1-årings och en 2-årings nivå — samtidigt.

    Din koppling mellan nöjda vuxna och barnen som vinnare är klockren! Jag kan uppleva det som skrämmande hur vuxna, som vill bli kallade professionella, brister i självinsikt. Visst mår barnen bättre av att vuxna, som jag, mår bra och inte är så stressade, men vi måste mer neutralt diskutera vad barnen mår bra av och vad som boostar deras utveckling, inom vettiga gränser.

    • Det är oerhört viktigt att det inte blir en antingen/eller-fråga. Vi går en balansgång mellan de praktiska förutsättningarna (”nöjda vuxna”) och uppdraget (”barnen som vinnare”) och i vissa lägen är en åldersuppdelning att föredra, medan det i andra lägen är långt bättre för alla parter att åldersblanda hela förskolan.

      Kanske är det mest den mästrande tonen i lärarnas debattartikel jag reagerar mot. Att de faktiskt förväntar sig att vi ska lösa deras problem. Men också det allmänna bortskuffandet och nedvärderandet av omsorgen i förskoledebatten rent generellt.

      Det inbillas att vår status hänger på att förtydliga lärandet i förskolan, men jag känner alltmer att den egentliga statusen ligger i vår unika kompetens att kombinera lärande med omsorg till en pedagogisk trolldryck som saknar motstycke i skolan. Så varför inte förtydliga det istället? 😉

      • Många vill ha status utan att vare sig ha kunskaper eller att ha tänkt till! Det enklaste är bara att försöka haka på lärarna i skolan. Men som du är inne på, så har vi helt andra förutsättningar. Vår professionalitet kan inte likna skolan. Och för oss är den mänskliga omsorgen (flummet?) en viktig del för att föra barnen framåt.

        Men det är så lätt för lärarna i skolan, att tänka på våra barn som bara en kortare variant av de elever som de själva har i skolan. Jag har själv mött åsikten att matten för 1- och 2-åringar bara är en ”förenkling” av det man kan göra med 5-åringar. Då har man inte så stor koll på barn utveckling, kan jag tycka.

        Annars är det senaste inom skolans problem, att det är för stökigt och ofokuserat. Jag vill minnas att jag läste om stöket som en anledning redan på 90-talet för att studenter hoppade av utbildningen. De såg helt enkelt inte någon möjlighet att bedriva någon bra undervisning.

        Sedan säger man att vi ska lära barnen läsa och skriva. Men vad spelar det för roll, om inte skolan kan lära barnen att lära sig genom att läsa. Läsförmågan gör inte att man automatiskt börjar lära sig saker. När jag var liten var det inte många som gick på dagis och inte många som kunde läsa vid 7 år. Men vi kom ändå ikapp de anglosaxiska barnen som började lära sig läsa vid 5 år. Och dessutom gick vi om dem några år senare! Så vad har gått snett nu, kan man undra.

        Så tänk om skolan skulle få ta tag i sina egna problem!

        • Ja, tänk! Eller om den (skolan) åtminstone kunde förlika sig med tanken på att skola och förskola är i grunden två väldigt olika verksamheter.

          Jag har under några år deltagit i ett nätverk ”förskola-förskoleklass-skola” med syfte att ta fram och synliggöra en röd tråd i det livslånga lärandet. Jag kan tycka att det är en god tanke att försöka åskådliggöra den progression som sker inom och mellan våra verksamheter, men alltsomoftast landar vi ändå i en processtanke där vi tar emot råvaran, som sedan förädlas till en slutprodukt i nian. Och då får det här första knådandet – hur vi än gör – en anda av beställningsjobb.

          Trots att beställaren bör vara barnet och inte den som sätter slutbetyget i nian.

          Men kanske är även det perspektivet (”vem är beställaren?”) något som skiljer verksamheterna åt?

          Eller som Per Molin uttryckte det på Twitter häromdagen: ”Förskolan höjer PISA-resultat. Barn bör alltså gå i förskola för att höja PISA-resultaten. Barn finns till för PISA-resultaten. Eller?”

          • Tanken på att det finns en ”beställare” är intressant. För inom barnomsorgen är beställaren föräldrarna, som behöver någonstans att göra av sina barn medan de själva studerar, söker jobb eller arbetar. Sedan vill de gärna ha en vettig verksamhet för sina barn. I skolan blir det mer komplicerat, kan jag tycka. För vem vill ha skolan? Är det potentiella framtida arbetsgivare, som vill ha väl utbildad — men lågt betald — arbetskraft?

            Om barnomsorgen höjer resultaten på PISA, ska väl vara osagt. Får barnen bara måla självständigt och har vuxna omkring sig om inte hinner leda eller svara på frågor, så är nog det mer fördummande än upplyftande för kunskapsutvecklingen. 😉 Och, ja, som det känns nu, så finns barnen till för att tillfredsställa Björklunds ego i tävlingen i PISA — även om det lutar skevt. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: