Archive for maj, 2011

13 maj 2011

Vanvördiga visor #1

Mats Olsson har sina Pojkaktiga Sånger och jag vill inte vara bättre.

En sång om färgen brun:

Brun, brun, brun är mössan på mitt huvud
brun, brun, brun är rocken som jag bär
allt som är brunt, brunt tycker jag är vackert
för min lille vän är bajskorven

Etiketter: ,
12 maj 2011

Skäggig dagisfröken i behov av särskilt stöd

Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver.

Om det genom uppgifter från förskolans personal, ett barn eller ett barns vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att ett barn är i behov av särskilt stöd, ska förskolechefen se till att barnet ges sådant stöd. Barnets vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta vid utformningen av de särskilda stödinsatserna.

Hur svårt kan det vara? Ovanstående är taget direkt ur skollagen (8 kap. 9§) och är – i den egenskapen – inget man borde kunna slingra sig ur, tumma på eller rent ut sagt skita i. Ändå sker det så ofta att det är vardagsmat. Ett annat klipp:

Den pedagogiska verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar.

Förskolans läroplan (från vilket detta är plockat) förtydligar detta med att förskolechefen har ett särskilt ansvar för att ”verksamheten utformas så att barn får det särskilda stöd och den hjälp och de utmaningar de behöver”.

Jag känner till ett fall där arbetslaget, specialpedagogen, förskolechefen, föräldrarna, distriktsläkaren och habiliteringen samtliga är överens om att ett visst barn är i stort behov av särskilt stöd. Ändå utgår inget specifikt stöd till barnet ifråga, utan arbetslaget förväntas lösa situationen med redan befintliga resurser.

Jag vet också att arbetslaget anser att situationen inte går att lösa utan att andra, likartade situationer uppstår i andra delar av barngruppen. Att det inte handlar om att sänka kraven på sig själva, utan om att i bästa fall stödja ett barn genom att dra bort mattan under fötterna på ett annat barn.

Varför då inget stöd?

Finns inga pengar. Säger specialpedagogen. Säger förskolechefen. Säger kommunen.

Det här handlar om en organisation designad för att läcka ut så lite pengar som möjligt från kassakistan till verksamheterna. Det är inget olyckligt fall av att ramla mellan stolarna. Det fungerar precis som det är tänkt.

En skäggig dagisfröken trollar med knäna och vips! har han slagit knut på sig själv. Det är den slutgiltiga lösningen.

%d bloggare gillar detta: