Archive for september, 2011

06 september 2011

Taggad

Idag var en bra dag.

Vi arbetar sex personer (5,8 heltider) och en resurs på 25 timmar/v i en barngrupp med f.n. ca 40 barn inskrivna. Vi ska ha 44 barn – och förhoppningsvis får vi det, annars ryker kanske en av heltiderna i månadsskiftet september-oktober. Det säger vår förskolechef och svettas under den ekonomiska pressen uppifrån. Det är en hotfull situation som man gör bäst i att ignorera om man skall kunna arbeta konstruktivt med kärnverksamheten.

Förskollärarens ansvar är pedagogiskt, inte ekonomiskt. Men går det verkligen att skilja dessa aspekter från varandra? Vi har beställt stolar, så att alla barn har någonstans att sitta när det är lunch – men det är tillräckligt subversivt för att vår chef skall kallas upp till sin chef för att förklara sig. Det är en bisarr situation i vardagen som man gör bäst i att ignorera om man skall kunna arbeta konstruktivt med kärnverksamheten.

Det går inte att vänta på att rätt instans skall komma och åtgärda staketet runt gungorna, klippa ner en vinbärshäck eller göra något annat som behövs för verksamheten. Då får man krupp och magsår. Det är bättre att göra det som krävs utan att göra någon större sak av det och sedan se ut som en fågelholk när någon förbannad instans-representant ifrågasätter vem som lagat ”deras” staket.

Kör på. Gör det du vet är rätt och vänta för fasen inte på lov. Då kanske du, ditt arbetslag, din förskola och din barngrupp kan gå framåt, trots att förutsättningarna är åt ni-vet-var.

Det är lite så jag har gjort den här månaden och det är anledningen till inledningen.

Idag var en bra dag.

Jag har förlikat mig med att arbeta med för lite personal i relation till antalet barn (och de eventuella behov dessa barn kan tänkas ha). Jag finner mig numera i att min verksamhet emellanåt slås i spillror p.g.a. att vissa huvudmän medvetet skiter i att respektera mitt pedagogiska uppdrag. Den biten är inte mitt problem så länge jag gör mitt bästa med det jag har. Det är inte jag som nonchalerar (den lagstadgade) rätten till särskilt stöd till barn i behov av sådant – jag meddelar bara om att behovet finns. Det är inte jag som fattar beslutet att knöla in så många barn så att stolarna inte räcker till – jag tar istället emot dem med öppna armar och ett leende. Det är inte jag som sabbar de här barnen. Det är faktiskt någon annan.

Jag behöver inte bära den bördan. Och därför kan jag skriva som jag skrev.

Idag var en bra dag.

Vi har delat in barnen i tre grupper efter ålder. Treåringarna, fyraåringarna och femåringarna. Vi har gruppverksamhet en förmiddag i veckan per grupp. De förmiddagarna har vi höjt personaltätheten i grupperna för att trygga det pedagogiska innehållet. Vi arbetar tre personer i treårsgruppen, som i dagsläget består av åtta barn. Femåringarna är uppdelade i två smågrupper med nio barn och två pedagoger i varje. Fyraåringarna har jag ingen koll på (gissa i vilka grupper jag arbetar). Vi har lagt en timmes pedagogisk utvecklingstid per grupp, då alla inblandade pedagoger sitter tillsammans och för- och efterbereder arbetet. Därtill kommer ytterligare tillfällen till enskild utvecklingstid, då även administrativa sysslor finns utlagda på schemat (vem gör vad när). Det här (schemat) är ett pågående arbete.

Femårsgruppen jag ansvarar för tillsammans med en kollega har döpt sig till ”Blixten” (efter den legendariske Blixten McQueen – vem annars?) och jag siktar på att dela med mig av våra äventyr under det kommande läsåret. Detsamma gäller för de treåriga ”Lastbilspoliserna”. De sistnämnda har t.o.m. en slags hejaramsa som vi upptäckte på väg hem från skogen idag: ”Lastbilspoliserna! Hej! Hej! Hej!”

Den primära fördelen med att koncentrera det kvalificerade pedagogiska arbetet (som är kvalificerat ur perspektivet att det föregås av öronmärkt pedagogisk utvecklingstid och att det finns utrymme för pedagogiskt efterarbete) till en gång i veckan är alltså att vi också koncentrerar personal- och förskollärartätheten till den aktuella gruppen. Med Lastbilspolisernas skogutflykt idag som exempel:

Vi börjar med samling inomhus. En skäggig dagisfröken (the one and only at my förskola) kör lite matematik och gruppbyggande med barnen och berättar även vad som skall hända under förmiddagen. Vi klurar ut vårt gruppnamn och en annan pedagog tar över med Sagan om den Lilla Gumman. Den tredje pedagogen ägnar hela sitt jag åt att observera barnen under den här stunden. Därefter drar vi till skogs. Nu kan den skäggige dagisfröken (-fröknen?) lämna över till sin förskollärarkollega och istället ägna hela sitt jag åt ett enda barn som han vill studera närmare under utflykten. Och det fungerar, för det är fortfarande två personer kvar som jobbar med de övriga sju barnen. Nu sysslar majoriteten av gruppen med lägesbestämning medan resten sysslar med benämning. Vi hinner också sjunga lite Eric Saade. Allt sker i en lugn, harmonisk sinnesstämning utan den stress som ofta är närvarande i en lite för stor grupp med lite för lite personal. Ovant och jävligt peppande!

Imorgon har jag uteförmiddag, då fyraårsgruppen har sin verksamhet. Då ska jag hänga på gården med 3- och 5-åringarna. Bonda. Träna konfliktlösning (4 springcyklar på 25-30 barn). Och dricka en kopp kaffe.

Ja. Imorgon blir nog också en bra dag.

Annonser
%d bloggare gillar detta: