Hästbajs

Ett år kan mitt arbete vara en i alla avseenden dans på rosor, medan det nästa år snarare är att likna vid slaget om Stalingrad, med fruktansvärda umbäranden, blod och död.

Jag har tydligen citerats i tidskriften ”Vi föräldrar”. Det verkar vara klippt från mitt gästspel i Lärarnas Tidning och jag har inte en susning om den nya kontexten. Jag har fått uppfattningen att det handlar om felprioriteringar i förskolan, med legitimationen som ett villospår. ”Vi höjer kvalitén genom att pumpa in pengar i ett projekt som i bästa fall når det målet – på sikt.”

Hursomhelst tänkte jag komma med ett livstecken och berätta att jag lever (därav att det är ett livstecken, månne) och att vi håller stånd mot fienden. Idag besökte vi en lantgård där vi fick grilla korv, åka häst och vagn och uppleva ”Djurens Jul”. Bussresan dit och hem var en upplevelse för gudar och när vi kom tillbaka till förskolan låste vi – på order – in barnen på sina avdelningar eftersom ett barn på en skola i andra änden av stan hade överfallits av en okänd person under morgonen. Skolinspektionen är för övrigt i stan och torde ha imponerats storligen av skolförvaltningens resoluta resolutioner. Själv tyckte jag det var väldigt bökigt att behöva lämna barngruppen var 30’e sekund för att se om det stod någon stackars förälder utanför dörren och inte kunde komma in.

Jag kom även tvåa på friskvårdsbowlingen och har nu lite värk i höger axel.

En bra och intressant dag, på det stora hela. Ja, och hästen som drog vagnen bajsade jättemycket! Ett stort lass som låg och rykte i snön. Vilken bonus att lägga till en sån här dag.