Ego is not a dirty word

If I did not have an ego I would not be here tonight
If I did not have an ego I might not think that I was right
If you did not have an ego you might not care the way you dressed
If you did not have an ego you’d just be like the rest

Häromdagen när jag kom till jobbet möttes jag av en lapp på närvaropärmen. De hade ringt från en avdelning på förskolan bredvid och undrat om jag ville komma över till dem och prata struktur. De menade att de var ett nytt arbetslag, med både nya och nya kollegor, och de tyckte det var rörigt, stökigt, stojig och svårt att få någon ordning på verksamheten. Och efter förra veckan, då några av dem varit på besök hos oss, hade de fått intrycket att vi på ”min” avdelning verkade ha en bra struktur och… ja, ordning och reda på ett eller annat sätt. Och det har vi nog.

Vi ska ha 25 barn i åldrarna 4-5 år (eller, om man ska vara jättenoga, 3-6 år), men har f.n. bara 24 inskrivna. Den 25’e – en nybliven 3-åring – kommer om någon vecka. Dessa barn är fördelade på tre pedagoger, vilket förstås redan där innebär att vi behöver vara ett tryggt arbetslag med gott samarbete och en fungerande grundstruktur. Och det har vi.

Samma dag fick jag och mina kollegor beröm för hur vi skapat en pedagogisk miljö i vår ”lekhall”. Lekhallen är ett genomgångsrum och har varit notoriskt svårt att få till på ett sätt som får det att fungera utan att det blir tummel-lek. (Inget ont om tummel-lek, den förekommer också på vår förskola, men just det här rummet fungerar ypperligt dåligt för den sortens aktivitet.) Så jag ägnade torsdagkvällen åt att möblera rummet, medan mina kollegor kompletterade med material på fredagen. Och det var roligt att först se att min möblering blivit godkänd av de ena kollegorna och sedan få beröm för den av de andra kollegorna.

Den dagen fick jag bekräftelse på att jag är bra på struktur och pedagogiska miljöer.

If Jesus had an ego he’d still be alive today
And if Nixon had no ego he might not be in decay
If you did not have an ego you might not care too much who won
If I did not have an ego I might just use a gun

Veckan innan det här stod jag på gården i den begynnande vårvädret och såg barnen återupptäcka den förskolegård som legat gömd under snö i ett halvår. Sandlådor, cyklar, gräsmattor, gungor… Då kommer en kollega fram till mig och berömmer mig för min förmåga att gå ner på barnens nivå. Det var särskilt tydligt, menade hon, när jag kom till ”hennes” 1-2 åringar i något ärende, men alltid tog mig tid att först hälsa på barnen och lyssna till det de hade att säga eller visa, och sedan framförde mitt ärende sittande på golvet, fortfarande med barnen i ett slags centrum. Det var något hon och hennes kollegor sett hos mig och som de uppskattade.

Och en annan tillfällig kollega, som jag dagen innan råkat träffa på stan, ropade till mig när jag passerade hennes förskola att hon hade velat att jag skulle vara hennes barns förskollärare. För att jag är den jag är. ”Mina” barns föräldrar – en del av dem – har sagt samma sak. Att de är glada att just jag är ”fröken” åt deras barn.

De gångerna fick jag bekräftelse på att jag har ett bra förhållningssätt till barn.

Some people keep their egos in a bottom drawer
A fridge full of Leonard Cohen
Have to get drunk just to walk out the door
Stay drunk to keep on goin’
So if you got an ego
You better keep it in good shape
Exercise it daily
And get it down on tape

Jag läser det jag skrivit ovan. Det finns fler exempel på min förträfflighet i andras ögon. Men det här får räcka.

Jag är ovan, nämligen. Ovan att lyfta de här gåvorna och visa dem för andra. Som i sången tenderar jag att samla dem i en byrålåda och inte riktigt vilja kännas vid dem. Som den usla kärlekspoesi jag skrev i tonåren. Jante har förstås sitt inflytande, han med. Men främst är det ovanan.

För jag har inga problem med att ta emot beröm och uppskattning.

Det är det där med att använda sig av det. Att lyfta sig själv så att även andra ser det. Det är svårt. Men ego is not a dirty word, som Skyhooks uttrycker det; att tycka att man är bra är inte fult. Det fula ligger i att tycka att andra är sämre.

Och det undviker man bäst genom att även själv ge komplimanger. Något jag vet att jag behöver träna på. Jag ska därför ge mig själv i läxa att säga något bra om var och en av mina kollegor – till var och en av mina kollegor – under de kommande veckorna.

Gör det du med. Det lönar sig, ska du se.