Övertids-samlare eller autonom tidshanterare?

Häromdagen anmälde jag min första övertid någonsin, tror jag. Hittills har jag alltid låtit de där halvtimmarna kvitta varandra. Det uppstår alltid tillfällen då jag kan gå lite tidigare från jobbet.

Det är på gott och ont, förstås. Övertiden syns inte i statistiken och därmed kan man hävda att min tunga arbetsbörda/-situation inte heller syns. Men om jag och mitt arbetslag kan justera de här överskjutande timmarna genom att bjuda varandra på andra timmar? Då är kanske inte arbetsbördan så tung som vi gärna vill påstå.

Det finns också andra orsaker till att jag inte brukar anmäla min övertid. Jag har en fördom – en gnagande misstanke – om att det här med övertid lätt kan sättas i system. Att man låter varje arbetad extraminut räknas, men inte är lika nitisk när det gäller att räkna bort de tillfällen där man går hem lite tidigare. Jag vill inte bli sådan. En övertids-samlare.

Jag undrar om det handlar om en strävan mot autonomi? Att jag, genom att hantera min övertid på egen hand, utan chefernas överinseende, skapar en känsla av att vara min egen. Utom kontroll.

Hur sköter ni andra det här med övertid? Och hur ser ni förskolechefer på saken?

Annonser

4 kommentarer to “Övertids-samlare eller autonom tidshanterare?”

  1. Med 25-40 timmar övertid varje år har jag ibland försökt få ut övertid. Ännu inte lyckats, så jag har slutat jobba övertid. Den ökande arbetsbelastningen har också gjort sitt till och med 50 kr skillnad mellan bra & ”inte bra” lärare är det mer lönsamt att samla läskburkar på skolan på morgonen eller eftermiddagen.
    Jag gissar att jag jobbar mindre nu än någonsin tidigare, gör ett sämre jobb än någonsin, trivs sämre än någonsin och är tröttare än någonsin. Nu ser jag ut att få en något mer intressant tjänst till hösten, så jag är försiktigt optimistisk. En misslyckad avtalsrörelse så ger jag nog ändå upp helt.

    • Tråkigt att höra. Men viktigt att diskutera, tror jag.

      Om det nu är så att vi behöver jobba övertid för att hinna med, men samtidigt inte ges möjligheter att ta ut övertiden (i min kommun får vi inte ta ut den i pengar, utan den skall tas ut i tid, vilket är en närmast omöjlig uppgift, eftersom vi heller inte får ta in vikarier för den typen av ledighet), sitter vi i en rävsax.

      Och om resultatet blir så som du beskriver det, Ulrik – och jag är säker på att du inte är ensam om att passa in i den beskrivningen – så handlar det om ett organisations- eller systemfel. Det är alltså inbyggt i verksamheten på något sätt.

      Frågan är var i kedjan det här kan förändras? Är det på lärarnivå? Förskolechefs-/rektorsnivå? Verksamhetschefsnivå? Skolchefsnivå? Förvaltningsnivå? Skolnämndsnivå? Kommunfullmäktigenivå? Skolverksnivå? Är det Jan Björklund som kan lösa det?

      Hittar vi till rätt våning har vi kommit ett steg på väg.

  2. Jag har, som Förskolechef, antagligen kommunalt rekord i att betala ut övertid i min förhållandevis stora enhet. Samtidigt är det billigare att betala 1,5 h övertid än att ta in en vikarie i åtta timmar. Dessutom blir samarbetet på avdelningarna bättre.
    Så länge det finns ett ömsesidigt förtroende mellan mig och personalen så känns det dock som att det funkar. Kritiken kommer mest från kommunal som vill att jag ska va tillsvidareanställda vikarier och från politikerna som inte gillar att man betalar ut övertid.
    I grund och botten handlar det, tror jag, om hur resursfördelningen ser ut. Vi har en något ålderdomlig variant med en basfördelning per avdelning och det gör det lättare än om man har ”barnpeng”.

    • I min kommun får vi inte ta in vikarier för kompledig personal. Så där sliter verkligen kompledigheten på samarbetet!

      Jag förstår att du och andra förskolechefer sitter i kläm mellan olika stolar, dels då fackförbunden som vill få sina medlemmar sysselsatta, och dels politikerna, som tvingas se en ganska tydlig koppling mellan… Arbetsbelastning och bemanning?

      Det är en sak som gnager mig (inte bara när det gäller övertid). Att systemet ibland gör saker svårare att se. Löser jag/vi övertiden genom att antingen låta det självreglera eller ta ut komp när det inte märks (genom att t.ex. inte ta in vikarier), så blir underbemanningen (för det är det det handlar om i praktiken) svår att se för förskolechef/rektor och närmast omöjlig att se för de som sitter högre upp i kedjan. Jag säger detta utan att peka finger åt något håll, mer som ett konstaterande om en maskin som skjuter sig själv i foten p.g.a. att någon monterat den på fel sätt. Det har med maskinen själv att göra, inte de som sköter dess olika delar.

      Dina politiker, som inte gillar att man betalar ut övertid, ser i alla fall att något inte är ”helt hundra” och ges då en möjlighet att börja nysta i det för att åtgärda detta på något sätt. Men mina politiker ser inte felet, även om jag ropar och pekar. För det är mer eller mindre osynligt, så länge vi löser det på egen hand.

      Intressant också, det om barnpeng. Mitt spontana intryck är att den försämrat likvärdigheten mellan våra förskolor. Men det är en helt annan fråga… 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: