Vad ska vi med skolan till? #fskchatt

Veckans diskussionsämne på #fskchatt lyder i sin helhet ”Ur ett förskoleperspektiv – vad ska vi med skolan till?” och för tydlighets skull definieras även skolan som ”hela skolsystemet, fsk, sk, frit, gy”.

Jag ser direkt två parallella rörelser. Förskolan har sin naturliga förlängning i fritidshemmet – som nybliven förskoleklassförälder är det faktiskt främst fritidsfröknarna jag sätter min tillit till. Det är verksamheten efter ”skoldagen” som har det innehåll jag lägger störst vikt vid. Hur förvaltar ni arvet, vill jag fråga pedagogerna när jag hämtar min dotter på eftermiddagen. Det är intressant och relevant för mig som förskollärare, men också som förälder.

Den ”lekskola” som förekommer i förskoleklassen ser jag mer som ett träningsläger inför grundskolan. Öva att räcka upp handen, jobba i en bok, kika på läsning, skrivning och räkning. Det görs förvisso lustfyllt och min dotter är supertaggad inför hösten och att börja i ettan (även om det innebär att det blir skola även på fredagar). Och desto mindre skollikt, desto nöjdare är den skäggige pappan.

Jag försöker att inte polarisera vårt förhållande. Men jag vrider och vänder och kan ändå inte hitta en gemensam kärna. Vi har två agendor. Parallella. Och förskolans röda tråd löper inte in i skolan. Den fortsätter till fritidshemmet och senare till fritidsgården och därefter de ideella rörelserna. Musiklivet, amatörteatrarna, fotoklubbarna, jaktlagen, sport- och fritidssektorn… Allt det där som jobbar med att utveckla, snarare än utbilda. Som får människor att växa på insidan.

Missförstå mig rätt. Jag känner en viss stolthet över att vara en del av skolväsendet. Det är ett erkännande av att vårt parallella spår är viktigt. Att det har betydelse för skolspåret. Trygga barn blir lärande elever. Det förstod skolan och släppte in oss i gemenskapen. Men förståelse är inte alltid detsamma som insikt. Vilket inte minst de senaste årens folkpartistiska skolpolitik visat, med sitt ensidiga fokus på skolspåret. Förskolan ska bli mer skola för varje revidering av läroplanen eller nytt utspel från utbildningsministeriet.

Så frågan kvarstår. Vad ska vi med skolan till? Och hur värjer vi oss mot skolifieringen?

Kanske blir det nästa fråga på agendan? 😉

Annonser
Etiketter:

8 kommentarer to “Vad ska vi med skolan till? #fskchatt”

  1. Jag måste var dum men jag förstår fortfarande inte ursprungsfrågan, ”vad ska vi med skolan till?”.
    Jag håller med dig om att förskolan (om du menar förskoleklassen) liknas ett träningsläger inför grundskolan. Men förskolan börjar också likna ett träningsläger inför förskoleklassen. Det är skola inför skolan inför skolan, så att säga. Det är väl bra, på sätt och vis, beroende på hur vi ser på det här med ”träning”… och det är där jag ser skillnader i språk, arbetssätt och form mellan förskola och skola. Är det där du menar att förskolan och skolan har två agendor? Du säger att du tydligt ser två parallella rörelser. Vilka då? År det en inför fritidsrörelsen och en inför skolrörelsen? Känns som jag slagit knut på mig själv nu…!
    Förskolan och skolan har samarbete där jag arbetar och skolan har givit förskolan en ”agenda” över vad de vill att vi ska träna barnen i inför förskoleklassen. Därmed känns det som att förskolan redan ska antas börja med viss ”skolundervisning”. Därmed är det inte klargjort vad man ska göra på fritidshemmet…

    Vad gäller fritids så kommer jag ihåg när mitt första barn började där och vi fick frågan på ett föräldramöte vad vi föräldrar ville ha ut av fritids, vad vi ville att fritids skulle innehålla, osv. Sammantaget av det mötet var att ingen av oss föräldrar var intresserade av någon nämvärd planerad ”måste aktivitet” för våra barn innehållande ”lärande, typ skola” (hoppas du förstår vad jag menar). Vi ansåg att barnen fått nog av det efter en arbetsdag på skolan och därför var förtjänta av fritidsavktivitet ”àla göra vad man vill, känner för” typ ligga i en soffa för att vila, lyssna på musik, göra läxan, rita, mm. Vi föräldrar ville att fritids skulle ersätta det de skulle kunnat göra om de varit hemma.
    Håller med dig om att förskolan håller på att bli mera skola är vad som kanske var tänkt från början när man anammade och erkänna förskolans arbete. Om förskolans arbetssätt fått fortsatt att verka in i skolan har det nog underlättat för många barn i utveckling och lärandet.

    • Hej B!

      Vad beträffar frågan får den anses öppen för tolkningar. Varje vecka spånas en diskussionsfråga fram inför den kommande torsdagkvällens s.k. #fskchatt på Twitter, och den här gången var det den här frågan som kändes mest spännande/angelägen. Eller kanske mest öppen? Det är ett spännande perspektiv som lite grand vänder på maktförhållandet skola-förskola (oftast ser man ju på förskolans uppgift som förberedande för skola) och låter oss fråga om skolan tillför förskolan något.

      När jag skriver om agendor, tänker jag främst på fokus. Skolans fokus ligger (grovt tillyxat) på kunskap och lärande, medan förskolans fokus ligger (lika grovt tillyxat) på omsorg och utveckling. Och därtill menar jag att mötet mellan dessa två fokus/agendor pendlar mellan att fungera dåligt eller inte alls.

      T.ex. beskriver du hur ”samarbetet” skola-förskola hos dig innebär att skolan ensidigt dikterar vad förskolan ska jobba med i egenskap av skolförberedande (”för-skola”) verksamhet. Det sker inget möte där, som jag ser det. (Jag sitter med i en nätverksgrupp för skola-förskoleklass-skola i min kommun där vi möts en gång/termin för att diskutera just den här typen av frågor, och jag upplever att förståelsen för våra olikheter har ökat. Men vi har fortfarande en bit kvar innan mötet fungerar bra för alla parter.)

      Däremot ser jag möjligheten för förskola och fritids att mötas, eftersom vårt fokus/våra agendor, liksom våra arbetsmetoder, är ungefär desamma: Omsorg och utveckling i en tillåtande miljö. Det är alltså fritids som tar över stafettpinnen, medan skolan lyfter in barnen i sin väsensskilda verksamhet. Samma verksamhet man vill att vi i förskolan alltmer skall anamma för att det där lyftet ska ske så smidigt som möjligt.

  2. Jag vet inte om det var så tydligt med hela skolsystemet. För vad är skola? Allt jag vet är att Jan Björklund och många med honom tolkar det på ett sätt. Skolan, med sitt läsa, skriva, räkna, börjar redan när man är 1 år. Det är två år före den anglosaxiska preschool och fyra år för kindergarten i USA.

    Själv kan jag väl känna att denna huvudlösa skolifiering inte är ett utslag av kunskaper i barnsutveckling, utan dels ett försök att ”rätta till” skolans problem redan innan barnen kommer till skolan, dels ett försök av en yrkesgrupp (förskollärarna) att få högre status. Det är väl det vi ska ha skolan i förskolan till.

    Nej, jag skulle hellre vilja att vi hämtade inspiration från idrottsrörelsen. Liksom barnomsorgen är den frivillig, pedagogisk och utvecklande för barnen. Även om det finns skit inom idrottsrörelsen också, så är den inte skola. Men även där finns det utrymme för kreativitet och ”lärande”.

    • Det finns absolut en politisk vilja att utse förskolan till nästa bärare av stafettpinnen ”ansvaret för de dåliga resultaten”. De funkar inte längre att sparka på lärarna eller eleverna eller bristen på ordning och reda, så nu behöver Björklund & Co. hitta en ny syndabock. Men det kanske är ett eget blogginlägg? 😉

      Jag tror också på idrottsrörelsen m.fl. ideella, frivilliga, utvecklande och pedagogiska rörelser som den naturliga fortsättningen på förskolans verksamhet.

      Kanske frivilligheten är nyckeln?

      • Jag tror frivilligheten är nyckeln. Det finns ingen skolplikt för förskolan. Vi är, tack och lov, fortfarande en del av familjepolitiken. Det är upp till föräldrarna om de vill lämna sina barn på dagis.

        Men det är även en fråga om barnens utveckling. Det går inte att bedriva skola för barn åtminstone under 4 år. Man behöver se närmare på barns utveckling (inte komma med någon fördummande barnsyn som det kompetenta barnet) för att se vilka möjligheter till utveckling det finns.

        De preverbala barnen under 3 år är en sak för sig, men vi har även utvecklingen av barnets intellektuella och sociala förmågor mellan 4 – 6 år.

  3. Jag arbetar i en kommun som återkommande lyfter fram ”den röda tråden” som väldigt viktig. Det svåra i det är att det bygger på en ganska instrumentell syn på förskolans uppdrag. Samtidigt märker jag (som varit rektor på grunskolan, gymnasiet och vuxenundervisningen) att den pedagogiska grundsysen skiljer sig ganska mycket åt. Position i samhället, pedagogens uppdrag, människosyn, kunskapssyn och synen på verksamhetens syfte spretar och att se det som en förberedelse inför en annan del av samället gav en intressant infallsvinkel…

    • Man kan se hela livet som en förberedelse för döden, om man vill, men det kanske är att ta ett lite väl brett perspektiv. 😉

      Kanske behöver man fundera lite vad ”den poximala zonen” innehåller. Vad behöver barnet för att klara av att börja i skolan? Vad behöver skolan ge barn och ungdomar för att de ska vara rimligt förberedda för vidare studier och arbetslivet, samt hur det är att vara medborgare i Sverige idag? Vad behöver jag för att på ett bra sätt kunna gå in i pensionen om 10 år?

      Position i samhället, pedagogens uppdrag, människosyn, kunskapssyn och synen på verksamhetens syfte. Hur man förhåller sig kan beror på olika saker. Man kanske inte har läst på och funderat kring de här frågorna. Medan några har en mer välgrundad åsikt, har andra sitt eget tyckande.

      Sedan ska vi väl komma ihåg att barnomsorgen är en ung verksamhet. Skolan har funnits längre och har också haft ett mer entydigt uppdrag indelat i ämnen, delvis grundat på en indelning som går tillbaka till medeltiden.

      Men frågan är väl vad i ”skolan” vi ska, bör och kan ta till oss? Jag läste för många år sedan en bok i didaktik och där hittade jag många beröringspunkter och uppslag.

    • Oskar, jag känner igen din beskrivning av den instrumentella synen på uppdraget. Jag jobbar också med den röda tråden (som representant för/delegat från förskolans värld). Det är intressant att ta del av just de olikheter du nämner. Pedagogisk grundsyn, uppdrag, syfte…

      Förståelsen från förskolans sida för varför vi får påtryckningar om att jobba mer med vissa saker.
      Upptäckten att vi ibland tror oss få påtryckningar om vissa saker, men att verkligheten är en helt annan.
      Insikten i vad lärare i grundskolan ser i barnen och hur det skiljer sig från det vi ser.

      Det finns möjlighet att se hur våra verksamheter å ena sidan skiljer sig från varandra och löper i parallella spår, men att vi också kompletterar varandra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: