Sympathy for NPF

Jodå. Tiderna förändras. Det väl tolv år sedan Stefan Sundström spelade in den här låten, och då var det MBD och DAMP som gällde. Och idag är ADHD och AS mer eller mindre på väg ut till förmån för paraplybegreppet NPF.

Fick en tweet om en artikel i Wall Street Journal om ADHD-medicinering. Ur ett nordamerikanskt perspektiv vrids och vänds det på frågan om man övermedicinerar för sagda NPF-variant och en aspekt som nämns är risken för att det blir en enkel lösning på ett mer komplicerat problem:

”Many other problems, such as learning disabilities, anxiety, sleep apnea and child abuse, or a child being gifted, can cause symptoms that may be misdiagnosed as ADHD. Too often practitioners don’t take the time needed to make that distinction.” -Sanford Newmark, ur artikeln i WSJ.

Det jag tänker på är hur förskolan alltmer verkar luta sig mot diagnoser eller diagnosliknande bedömningar som ett sätt att försöka tvinga fram den egentligen lagstadgade rätt till stöd som finns för att kunna erbjuda varje barn en likvärdig förskola. Eller ens det. Stora barngrupper är stökigare barngrupper är svårare barngrupper är barngrupper med barn som visar upp NPF-problematik. Med andra ord, ”many other problems” definieras som NPF för att de som är satta att lösa problemen skall ha en möjlighet att lösa dem. Nu blev jag gnällig, så vi stoppar här och gör en nystart.

Att definiera förskolans svårigheter att anpassa verksamheten till varje barn som ett funktionshinder hos det enskilda barnet har sina logiska och förståeliga orsaker. Det innebär dock inte att det är rätt och riktigt. Tvärtom står det i direkt opposition till vårt uppdrag och till det miljörelativa handikappbegreppet. Ändå sker det, och jag misstänker att det blir vanligare.

Förskolans lärandeuppdrag har förtydligats i etapper sedan 1998, och då många kommuner fortfarande inte upptäckt att det tåget är i rörelse innebär redan detta att pressen på oss som arbetar i förskolan har ökat. Att barngrupperna därtill ökat i takt med det här förtydligandet har inte heller varit betydelselöst. Och därför tummar vi – medvetet och omedvetet – på principen om att förskolan är till för barnen istället för tvärtom. Plötsligt har vi skapat en mall för hur vi behöver ha det för att verksamheten (lärandeuppdraget) skall fungera och då gäller det för barnen att passa in i den.

Att jag har träffat kollegor som på allvar hävdat att barnen på deras avdelning är för små, borde vara en varningssignal som ringer högt nog för att nå skolnämnden. Att barn som tidigare varit ”vanliga barn” plötsligt förvandlas till barn i behov av särskilt stöd och man kallar in logopeder, BUP, BVC, specialpedagog m.m. borde även det väcka någon form av reaktioner uppåt i hierarkin. Är det verkligen barnen det handlar om? Eller är allt detta symtom på en miljö som inte längre går att anpassa, ens för normalavvikande barn? Jag är övertygad om att de kollegor jag skriver om i början av stycket inte på något sätt är dåliga pedagoger. Däremot sitter de i en sits där deras ansträngningar inte längre räcker till. Vem som helst kan framstå som dålig när man misslyckas. Kruxet är att i vår bransch blir konsekvenserna så mycket större.

Förskolan – i kontrast till skolan – är av tradition en plats där barn i gränslandet till det där NPF kan fungera väldigt bra. Så bra att det kanske inte ens märks att barnet i fråga ”har” ett funktionshinder. Så länge man inte skadar andra eller sig själv är det inte intressant huruvida det finns en fysisk eller psykisk förklaringsmodell att luta sig emot. Kanske inte ens då, om det går att anpassa miljön tillräckligt mycket. Jag skulle vilja påstå att det är en tradition vi är på väg att lämna bakom oss helt och hållet.

”Hör du vad han viskar
Har du barnasinnet kvar

Att vara fri som fågeln och göra som man vill
Som Pippi Långstrump kan man va, som en Samba i April
Och Lasse måste inte få uniform för att bli man
Han kan sätta sej bland blommorna som tjuren Ferdinand
Och om expertisen gnäller då om Damp och MBD
Om några år så har dom fel så –
Skit i det” -Stefan Sundström, Sympathy for MBD

Den där sista versen kunde gott skrivas in i LPFö.

Advertisements

7 kommentarer to “Sympathy for NPF”

  1. I många fall skulle säkert en bra miljö på dagis underlätta för barn som är hyperaktiv, hypoaktiva eller allmänt har problem med koncentrationen. Dom mer allvarliga fallen skulle vi nog ändå gå bet på. Själv brukar jag fundera på varför jag inte har haft något barn på min avdelning som fått bokstavsbeteckning. Är det en slump eller är det så att jag jobbar med småbarnen på ett sånt sätt att jag kan hjälpa dom som skulle kunna utveckla ”lättare” symptom?

    Man kan då också fundera på det otroliga fokus som ”lärande” har fått idag. Trots att det har kommit ny forskning som belyser den mänskliga omsorgen på nyanserat och bra sätt, har den delen av verksamheten inte fått utvecklas i samma takt. Där är man kvar i 60-talet. Inte ens Sterns tankar har väl slagit igenom, egentligen, förutom där man vill se kompetenta barn.

    • Jag tror att förskolans arbetssätt rent generellt kompenserar för barns svårigheter på ett sätt som kan eliminera behovet av bokstavskombinationer – tills de börjar skolan. Så det är nog ingen slump att du inte sett något ”bokstavsbarn” på din avdelning. Samtidigt har ni förstås lyckats missa de ”riktiga” diagnoserna. Autism är t.ex. inget man kompenserar bort i bara farten.

      Pratar man omsorg i förskolan idag är man nästan att betrakta som dissident. Det är helt galet. Dessutom är det få som vet vad de menar när de talar om lärande. Det har – trots förtydlingar och stärkt uppdrag – blivit en alltmer abstrakt term. Det ska jag försöka återkomma till i ett annat inlägg under hösten.

      • Jag är en dissident! En före detta arbetskamrat som läser min blogg ibland, undrade om det var ett medvetet ställningstagande att jag använde ordet dagis på min blogg. Och mitt svar var: ja.

        Du har säkert helt rätt: vem vet egentligen vad lärande innebär? Och vaddå förtydligande? Det stod väl i princip samma sak i det pedagogiska programmet, föregångaren till läroplanen.

        På samma sätt kan jag undra hur många som förstår vad omsorg är. Själv skiljer jag på fysisk och mänsklig omsorg, där det är den fysiska som de flesta verkar uppfatta.

        • Omsorg och lärande kräver kanske sin kontext för att vara begripliga begrepp?

          Att ett respektfullt bemötande ingår i omsorgsbegreppet är t.ex. svårt att få in om man bara tittar på ordet ”omsorg”. Då kommer det konkreta, tydliga och ställer sig i vägen. Blöjbytena och omplåstrandet.

          Och lärandet… Ja, för mig har ”leka affär” alltid handlat mest om att öva på att föra en dialog och upprätthålla ett samspel, medan andra säkert uppfattar matematiken som det centrala. Men samma sak gäller ju här. Den konkreta matematiken skymmer de andra, mer grundläggande (och för barnen och förskolan viktigare) lär- och utvecklingsprocesser.

          VI har planeringsdag imorgon. Det känns som om den här diskussionen ger mig en hel del att utmana mina kollegor med… 😉

  2. Oj vad jag gillar det här inlägget. Jag kämpar hårt för att just påvisa att annorlunda barn egentligen bara är ”normala” barn. Vi är alla annorlunda, en del mer än andra… det är normalt. Men alla behöver en fungerande miljö. Många av dem vi ser som annorlunda, dvs med eller i behov av diagnos eller med en släng av, skulle klara sig alldeles utmärkt i en mer tolerant och inkluderande miljö, alltså inte anpassad eller med särskilt stöd, utan en miljö som inkluderar fler än vad förskola, skola och samhället i stort gör idag! Så yes, gillar och instämmer.

    Visst finns det barn och ungdomar som behöver särskilt stöd. Självklart. Och det är många av oss vuxna som behöver lära sig mer om det, inte minst i förskola och skola. Och det är förstås inte bara pedagoger, utan politiker, riks- och på kommunalnivå, skolchefer, huvudmän, rektorer, lärare, mattanter, föräldrar och många fler.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: