Ett grundligt misstag?

Jag satt i sandlådan och pratade med min kollega ”Stefan” i eftermiddags. Via omvägar kom vi till slut in på nödvändigheten av ett kritiskt sinne. Till trender och ideologier som specialpedagogik och pedagogisk dokumentation, till skolan, förskolan… Ja, till det mesta, egentligen.

Stefan sade något intressant där i sandlådan, precis innan vi bröt upp, hoppade på våra respektive cyklar och trampade hemåt innan det började regna.

Om hur skolans misslyckande – med en allt större andel elever som inte når målen o.s.v. – kunde vara orsaken till skolifieringen av förskolan. Nu är det vi som skall producera små matematiker och naturvetare istället för grundskolan. Nej, vi har inte kravet på oss. Ännu. Men förväntningarna finns där, liksom skuldbeläggandet från skolan när vi skickar upp barn som inte är helt redo för den typen av verksamhet.

Det han menade var alltså att det förstärkta lärandeuppdraget, och innan dess förvandlingen från dagis till förskola och förskoleklass i slutet av 1990-talet, handlar mer om att kompensera upplevda brister i skolan än om ett förtydligande och erkännande av det pedagogiska arbete vi de facto utför i förskolan. Och tänker jag på det så ligger det mycket i det.

Till och med Zoran Alagic’s påhoppande tweets från i våras (eller om det var förra våren?) om att ”leka lärare” får en annan klang.

Jag sökte mig till förskolans värld för möjligheten att jobba med barn på ett annat sätt än som sker i skolan. Jag var inte intresserad av att undervisa. Hade jag varit det hade jag bloggat som skäggig gymnasielärare idag (mitt andrahandsval). Ändå är det undervisningen, lärandet och förvärvandet av kunskap som jag håller upp som en fana när folk snackar skit om förskolan. Som att de faktorerna motiverar förskolans själva existens. Som att det är det som ger mitt yrke status.

Jag menar inte att vi skulle vara dåliga på ovanstående. Förskolan har alltid varit, är och kommer att förbli en arena för små barns lärande.

Men när vi håller upp detta som vår viktigaste insats. Som vårt mål. Meningen med livet (på förskolan). Då gör vi nog ett grundligt misstag. Vi är lika mycket skola som Robin i filmklippet nedan är överklass, hur mycket han än vill tro det:

Annonser
Etiketter: ,

3 kommentarer to “Ett grundligt misstag?”

  1. Lägg till nedskärningarna i början av 90-talet, med större barngrupper och färre personal, så har du en formel för vad som starkt har bidragit till att svensk elever inte klarar skolan. Jo, och kraven på eleverna är så mycket högre idag än de var när jag gick i skolan.

    • Satt på en VFU-konferens häromveckan då en av handledarna från grundskolan krasst konstaterade att hon inte hade en chans att lära barnen läsa med den stora klass hon hade, kombinerat med det administrativa bördan.

      Det här är sanningar alla i skola/förskola känner till, men som ingen utanför tar på allvar när man visar upp dem. Vi hade en stor nedskärning för ett antal år sedan i min hemkommun. Alla i skola och barnomsorg varnade för de långsiktiga konsekvenserna – med elever som inte klarar skolan m,m,, men ingen lyssnade. Nio-tio år senare, med facit i hand, visade det sig förstås att vi hade rätt. Men fortfarande är det ingen som lyssnar…

      • Det svar man brukar få är t ex att man får organisera om på avdelningen och fundera över hur man använder tiden. Ingen tittar efter hur det faktiskt ser ut, ekvationen ska bara gå ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: