Relativt behov av stöd

Jag skrev en kommentar till ett tidigare inlägg:

Det verkar inte vara helt uppenbart på de högre nivåerna i organisationen hur gruppstorleken påverkar känsligheten i verksamheten. Kaoset som uppstår vid personalfrånvaro är en sak. Barnens ökade behov av stöd är en annan – och då talar jag inte bara om otrygghet, utan också om koncentrationsförmåga, social och kognitiv utveckling,…
Kort sagt är det så att i takt med att barngruppen ökar i storlek, ökar också varje enskilt barns behov av stöd, vilket lägger till ytterligare belastning på den redan ökade belastning det innebär att arbeta i en stor barngrupp. Det blir exponentiellt svårare att arbeta (i betydelsen “följa läroplanen”) för varje barn som tillkommer.
På samma sätt minskar varje enskilt barns behov av stöd i takt med att barngruppen minskar, ner till en nivå där de beprövade siffrorna 12 för småbarn och 15 för åldersblandat sätter någon slags ribba. Där har vi en rimlig (hanterbar) arbetsbelastning där förmåga att möta enskilda barns behov står i balans/samklang med våra möjligheter att arbeta med gruppen.

Just nu ligger riksgenomsnittet för antal barn/avdelning enligt Lärarnas Tidning på 16,8 barn – eller 5,3 barn per årsarbetare.

Jag påstår därför – helt ogrundat och med min hafsiga kommentar ovan som enda stöd – att detta innebär att andelen barn i behov av stöd är 12% högre per avdelning eller 6% högre per årsarbetare än vad det skulle vara om snittet var 15 barn/avdelning respektive 5,0 barn/årsarbetare.

Har man 21 barn/avdelning ökar andelen barn i behov av stöd med 40%. Och jobbar man – som jag – på en av de 736 avdelningar i kommunal regi med ett barnantal på 26 barn eller mer, är andelen barn i behov av stöd hela 73% större än normalt!

Och antagligen är de här siffrorna ännu högre, för jag har inte räknat med en exponentiell ökning. Men det får bli en senare räkneövning – nu måste jag avbryta om jag ska orka upp imorgon bitti.

Jag avslutar med en följdfråga inför nästa gång – och den går att besvara oavsett om man köper mina ogrundade beräkningar eller inte: Går det att kompensera för (den stora) gruppstorleken med en ökad personaltäthet?

Vad tror ni?

Advertisements

5 kommentarer to “Relativt behov av stöd”

  1. Jag skulle säga att det inte går att kompensera med fler personal. Min avdelning klassas väl nu som utvidgad syskongrupp, vilket innebär att vi ska ha 16 barn på 3 vuxna. Med formeln n(n-1)/2, där n är antalet personer i gruppen, skulle vi alltså hantera 171 relationer i dagsläget.

    Lägg till 6 barn och 1 vuxen. Det blir 22 barn och 4 vuxna, vilket ger 325 relationer! Är det rimligt att ett litet barn kan hantera så många relationer? Kan vi vuxna det?

    Tar vi det här till en ”dubbelavdelning” med 30 barn och 6 vuxna, så blir det där 630 relationer! Helt klart ett argument mot den typen av ”lösningar”.

    Med det som bakgrund vill jag vända på ditt resonemang och säga att ju större barngrupperna blir större mängd barn med behov av stöd skapar vi. Det är alltså inte så att vi får in fler barn med behov av stöd, utan verksamheten gör att barnen utvecklar problem.

    • Tack för förtydligandet. Jag är en övertygad anhängare av det miljörelativa handikappbegreppet och det är endast slarv som gör att mitt inlägg ovan kan tolkas såpass ambivalent som det kan (tolkas).

      Självklart är ”särskilda behov” något som skapas i ett givet sammanhang (som t.ex. en barngrupp av viss storlek och med en viss personaltäthet) och jag menar alltså inte att frekvensen av barn i behov av stöd ökar genom införsel, utan att frekvensen ökar p.g.a. en ökad ”benägenhet till behov av stöd”, som tar sig uttryck i fler barn i behov av stöd – och som alltså är ett resultat av att faktorerna (gruppstorlek, personaltäthet m.fl.) i sammanhanget förändras.

      Kanske bör jag ta ett steg bakåt och inleda (om-inleda) den här diskussionen med en lite mer utförlig beskrivning av min syn på det miljörelativa handikappbegreppet och varför jag menar att det har betydelse? För tydlighets skull, menar jag. Inte för att jag tror att du, Maths, är särskilt främmande inför de tankegångarna, men för att göra det tydligare även för de läsare som inte deltar aktivt i diskussionen…

      • Gör det! Idag med tanker om hur kompetenta barn är kan det inte nog poängteras. Jag väntar med spänning. 🙂

        • Jag har en betygskonferens för en av mina VFU-studenter imorgon. Månne kan jag få ihop något efter det (och innan långfredag). Jag håller tummarna!

  2. Bra skrivet! Håll ut – eller – bryt samman!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: