Tiotusen möjligheter

Det är klart att lärare i alla de former är underbetalda. Men hade lönen verkligen varit en faktor hade jag inte skrivit här i egenskap av förskollärare. Hade lönen inte räckt till min försörjning – vilket den ju trots allt gör, även om den är låg – hade jag inte heller skrivit detta som vare sig skäggig dagisfröken eller flumpedagog.

Då hade jag gjort något helt annat.

Men: Att vara lärare handlar inte om att tjäna pengar. Och även om jag till viss del sympatiserar med ropen om 10 000 mer i månaden, så känns det inte särskilt viktigt om man ser till helheten.

För tänk om – istället för att ge mig och mina kollegor 10 000 kronor mer i lön varje månad – våra huvudmän tvingades satsa 10 000 kronor per anställd lärare på att förbättra våra arbetsförhållanden. Det skulle ge min avdelning 30 – 40 000 kronor i månaden och hela förskolan 840 – 960 000 kronor per år. Det är nästan en mille extra till verksamheten!

Plötsligt kunde barngruppernas storlek och personaltätheten följa Skolverkets allmänna råd. Plötsligt skulle vi utan svårighet kunna arbeta både konstruktivt och preventivt med barn i behov av särskilt stöd. Plötsligt skulle vi arbeta med ett attraktivt yrke, trots den relativt låga lönen.

Så visst, 10 000 kronor mer i månaden per lärare är en toppenidé, men se då till att placera dem där de gör mest nytta: Ute i verksamheterna.

Annonser

11 Responses to “Tiotusen möjligheter”

  1. Jag gillar ditt sätt att tänka, Janne! 🙂

    Min stuga med 8 förskollärare på fem avdelningar skulle det ge 80.000 i månaden. Det skulle täcka vårt nuvarande underskott på 60.000 för det här året, på bara en månad. Och 960.000 på ett år. Tänk vad man skulle kunna göra! Vikarier, materiel, datorer …

    Inte valde jag att bli förskollärare för lönen. Hade jag bara sökt en bättre lön, då hade jag blivit t ex elektriker som mina bröder. Med sina 2-åringa gymnasieutbildningar tjänar dom nu minst 10.000 mer i månaden än vad jag gör.

    • Det är en hisnande tanke, sedd ut det här perspektivet. Och man förstår tyvärr att den är hyfsat orealistisk – liksom kravet på 10 000 mer i lön till alla lärare. Dock ser jag den som mer konstruktiv och statushöjande.

  2. Håller fullständigt med. Lönen var ingen faktor när utbildningen valdes och jobbet söktes. Däremot vill jag ha bra förutsättningar för att göra ett gott arbete både för mig själv, barnen, kollegerna och utifrån styrdokumenten.

  3. Intressant att vi är tre män som tycker så. Annars så sägs det att män inte söker sig till den här branschen för att lönen är för låg. Man kan undra vad alla kvinnor tycker. 😉

    • Man kan också undra var uppgifterna om att män inte söker sig till yrket p.g.a. den låga lönen egentligen kommer ifrån? Och vilken sorts människa som skulle söka sig till yrket, om lönen var 10 000 kronor högre?

  4. Kan bara hålla med er andra… I min kommun brottas vi som alla andra med sanslösa sparkrav. Den ”knäppa” tanken att sänka sin lön, för att slippa ta in ännu fler barn till de redan för stora barngrupperna, dök även upp hos oss.

  5. Maths, du undrar vad vi kvinnor tycker. Eftersom jag inte ser mig först och främst som kvinna, utan som pedagog kan jag använda min kollegas kommentar för att besvara din fråga: ”Vi borde skaffa en tröja med texten -Jag har råd att vara förskollärare då min man tjänar mycket!-. Så himla roligt att se er av manligt kön jobba i det här yrket, trots den usla lönen.

    • Tack! Vi trivs bra här. 🙂

      Tyvärr kan jag inte trycka upp en motsvarande T-shirt med texten ”Jag har råd att vara förskollärare då min fru tjänar mycket”, eftersom hon också är i pedagog-svängen, men jag uppskattar det ironiska tonläget i meddelandet.

      Men jag blir också lite nyfiken. Finns det en frihet dold i texten – att kunna välja yrke efter intresse/kall snarare än familjebudgeten? Och tror ni i så fall att den friheten – ur genussynpunkt – speglas i könsfördelningen inom förskolläraryrket?

      • De flesta kvinnliga förskollärare jag träffat ser tyvärr inte sitt jobb som ett kall, därför har jag svårt att se friheten i deras yrkesval. Och ska vi se på det ur genusperspektiv så tror jag att det är fler kvinnor som söker sig till yrket eftersom de som i vår kultur ”ska” ta hand om barn är kvinnor. Dessutom har det historiskt sett varit mannens roll att få pengar till hushållet och därmed inte lika viktigt för kvinnor att tjäna stora summor.

        • …Medan en minoritet av oss gör det av stolthet och/eller jävlar anamma. En dyster bild.

          Förskolan som en avstjälpningsplats – för barnen medan föräldrarna jobbar och kvinnorna så de ska ha något (okvalificerat kvinnligt) att göra medan mannen håvar in familjens levebröd. Ett låtsasjobb.

          Nu tar jag i lite, men jag försöker hitta polerna i bildspelet. Ytterligheterna.

Trackbacks

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: