Pappa Zoran

Omsorg är en av de bärande pelarna i den pedagogiska konstruktion vi kallar Förskola. Det vore stört omöjligt för mig att bedriva en pedagogisk verksamhet med fokus på lärande med min grupp av 16 barn i åldrarna ett till tre år om jag inte samtidigt bedrev en omsorgsverksamhet.

Det handlar om personer som inte klarar av sina toalettbesök utan hjälp. Som behöver assistans vid måltiderna. Som precis börjat utforska sin sociala kompetens, men som saknar verbalt språk och har ett till stora delar individuellt/unikt kroppsspråk.

Det handlar också om att dessa personer har en rätt att få – liksom jag har en skyldighet att erbjuda dem – ”en god pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet” (Lpfö98). Mer exakt har jag som lärare i förskolan ett i den reviderade läroplanen tydligt formulerat ansvar för deras utveckling och lärande som lyder:

Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen ges förutsättningar för utveckling och lärande och samtidigt stimuleras att använda hela sin förmåga, upplever att det är roligt och meningsfullt att lära sig nya saker, ställs inför nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter, erfarenheter och kunskaper, får stöd och stimulans i sin sociala utveckling, ges goda förutsättningar att bygga upp varaktiga relationer och känna sig trygga i gruppen, stimuleras och utmanas i sin språk- och kommunikationsutveckling, stimuleras och utmanas i sin matematiska utveckling, stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik, får stöd och stimulans i sin motoriska utveckling, och erbjuds en god omsorg med en väl avvägd dagsrytm.

Det här sker inte uppdelat i lektioner eller moment, utan allt utförs enligt en holistisk princip om att det går att extrahera allt ovanstående ur nästan samtliga aktiviteter under en dag i förskolan. Men det är avhängigt förskollärarens kompetens i att analysera (och dokumentera) verksamheten. Ja, på tal om dokumentation:

Förskollärare ska ansvara för att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följs upp och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner, att dokumentation, uppföljning, utvärdering och analys omfattar hur läroplansmålen integreras med varandra i det pedagogiska arbetet, att verksamheten i sin helhet, dvs. dess förutsättningar, organisation, struktur, innehåll, aktiviteter och pedagogiska processer dokumenteras, följs upp och utvärderas, att dokumentation, uppföljning och analys omfattar hur barns förmågor och kunnande kontinuerligt förändras inom målområdena i förhållande till de förutsättningar för utveckling och lärande som förskolan bidrar med, att utvärderingsmetoder, hur dokumentation och utvärderingar används och påverkar verksamhetens innehåll och arbetssätt samt barns möjligheter att utvecklas och lära inom samtliga målområden kritiskt granskas, och att resultat av dokumentation, uppföljningar och utvärderingar i det systematiska kvalitetsarbetet används för att utveckla förskolans kvalitet och därmed barns möjligheter till utveckling och lärande.

Samtidigt byter jag blöjor. Torkar snor, blod, spyor och bord. Och jag har fortfarande inte ens snuddat vid våra uttalade demokratiska och normskapande uppdrag, som förstås också är skyldigheter jag bär på mina axlar i allt jag gör när jag är på mitt arbete. Vi skrattar förstås ofta. Kramas och myser varje dag, vilket är ett privilegium få yrken delar med oss. Vi ser de här små omsorgsbehoven utvecklas till ”riktiga barn” och vi ser dem göra erfarenheter, lära och bilda kunskap.

Jag skriver ovanstående som en kortfattad sammanfattning av mitt yrke. Den täcker inte allt, men förhoppningen är att den ändå skall visa upp en bild av ett kvalificerat, pedagogiskt yrke som ställer stora krav på oss som utövar det. Det kommer nu också att krävas – som ytterligare ett bevis på att det är ett viktigt uppdrag vi utför – en legitimation för att få utöva det här yrket utan begränsningar.

Jag skriver också ovanstående som den bakgrund – den fond – jag ställer upp Zoran Alagic emot när jag läser det han skriver på sitt Twitterflöde och på Mats Olssons ”Tysta Tankar” om mitt yrke.

Zoran är vanligtvis presschef på Lärarnas Riksförbund, vilket han också skriver i presentationen på sitt Twitter-konto. Men enligt egen utsago är det han skriver där (och i kommentarerna hos Mats) hans privata åsikter och inte representativa för LR. Fine. Må så vara. Detsamma gäller väl mig i viss utsträckning. Jag ser dock till att det jag skriver/tycker offentligt (men privat) ligger i linje med vad jag kan stå för även som yrkesutövare. Men det gör inte Zoran.

Så vad är det han har sagt och vad är problemet?

Det började med att jag hittade klassikern ”Jag anser att förskollärare är kvalificerad omsorgspersonal på dagis.” (från hans Twitterflöde den 17 mars 2011)

Zoran menar att det är en åsikt och att han luftar den i egenskap av förälder, och inte som presschef på/representant för LR, men det är inte så enkelt. Främst eftersom Twitterflödet han använder sig av beskriver honom som just ”Presschef Lärarnas Riksförbund, skribent och debattör”. Även om han ibland skriver som ”pappa Zoran”, så är pappa Zoran fortfarande presschef på LR. Dessutom är det ingen helt oproblematisk åsikt. Inbakat i detta ligger värderingen att förskollärare ”låtsas vara lärare” och ”att man leker lärare när man i själva verket ska och vill ta hand om ungarna”. ”Bliv vid din läst,” skriver han vidare och fortsätter med att han har ”egentligen inget problem med förskola, om man verkligen höll sig till för (alltså före)-skola och renodlade sitt viktiga yrkes särart”. Alla dessa citat går att hitta i kommentarerna till Mats inlägg, som jag länkar till ovan. Vidare försöker Monika Ringborg, alias ”Lektorio”, följa upp det genom att fråga honom på Twitter om han inte vill att förskolan skall ha någon pedagogisk verksamhet, och då svarar han att ”en förklaring till min personliga och privata önska om omsorgsfokus på dagis är att jag främst vill ha barnskötare där”. Bläddrar man dessutom bakåt i Zorans twitterflöde växer bilden fram tydligare av en (förälder?) (presschef?) som vill se ett lärarförbund för (riktiga?) lärare – alltså där förskola och förskollärare inte finns representerade. Och som uttryckligen hävdar att förskola varken är skola eller utbildning, trots att skollagen säger motsatsen.

Förälder eller inte spelar ingen roll. Med de kunskaper och insikter man borde kunna förvänta sig av någon som är presschef på ett lärarfack är det här uttalanden som får mig att bokstavligen tappa andan.

Jag är medveten om att förskollärare inte är ett högstatusyrke och att vi får uppskattning för ”fel” saker. Att våra pedagogiska ambitioner givna oss av staten inte verkar tas på allvar ens av de som varit med och fattat besluten. Att vi är förskola men kallas dagis. Att min lön är låg och kommer så förbli så länge jag stannar kvar. De sakerna är jag medveten om och normalt sett rör det mig inte i ryggen.

Men det är förnedrande när den här typen av okunskap kommer från någon i Zorans position.
Det är förolämpande när presschefen på LR talar om mig, min utbildning och mitt valda yrke i termer om att ”leka lärare”.

Det är en medveten och illasinnad provokation från Zoran Alagics sida när han gång på gång talar om förskolans pedagogiska innehåll som vore det inte mycket mer än blingbling och därtill nonchalerar formuleringarna i Skollagen som om han stod över även dessa i egenskap av förälder.

Vad fan håller han på med?

Annonser
Etiketter: ,

30 Responses to “Pappa Zoran”

  1. Ja, det kan man verkligen undra. Vad håller han på med? Fast han får tycka och tänka vad han vill, nu väntar jag ivrigt på vad Lärarnas riksförbund ska säga. Det kan omöjligt hålla med (väl?) och då vore det intressant om de anser att deras presschef får uttrycka dessa åsikter hur han vill när han så står så nära fackförbundet. Det är ju trots allt lätt att tro att presschefens åsikter är fackförbundets åsikter…

  2. Bra skrivet!
    Jag vill också gärna försöka lyfta frågan till en högre nivå. Metta Fjelkner och Jan Björklund kanske kunde förklara vad som står i lagen?

  3. Jag beklagar att mina högst privata åsikter upprört er som arbetar på dagis och i förskolan. Ni gör ett oerhört viktigt arbete för mig och för alla föräldrar som kan ha ett yrkesliv tack vare ert arbete.

    Angående era ifrågasättanden om mina åsikter kan förenas med mitt arbete vill jag bara påpeka för er att det förbund där jag är tjänsteman inte aktivt rekryterat förskollärare. De som varit med i förbundet har haft dubbla examen som lågstadielärare och förskollärare. Hur det blir med nya skollagen återstår att se. Kanske måste jag revidera min syn?

    Men fram till dess att lagen eventuellt får återverkningar på förbundets medlemsstruktur, så ville jag lufta mina privata åsikter om den pedagogiska omsorg som min barn fått och får. Jag har fyra barn, för den som undrar..

    För min egen del vore det allra bäst yrkesmässigt, vad gäller kontakter med media och andra, om vi kunde ha ett fackförbund för mestadels kommunalanställda förskollärare, fritidspedagoger och barnskötare. Och ett fackförbund för förhoppningsvis statsanställda lärare i ungdomsskolan, från ettan till nian och gymnasiet. Se där min högst egna önskan.

    Det skulle göra det så mycket tydligare för journalister och andra hur de två stora lärarorganisationernas särart ser ut. Nu har vi ett förbund som är ett branchs- eller diverseförbund för skolan med bara en tredjedel lärare samt allehanda andra grupper bland medlemmarna, inklusive rektorer och kantorer. Och så har vi ett förbund med enbart behöriga lärare och vägledare. Dessa två förbunds karaktär och inriktning skulle kunna renodlas ytterligare..

    • Det uppstår förstås begreppsförvirring när du talar om dagis och förskola. Jag arbetar i en förskola, men jag tror det är det du menar med ”dagis”, medan förskolan du talar om antagligen är förskoleklassen (som också brukar benämnas ”sexårs”).

      Hursomhelst. Det är en outtalad ”sanning” att LR rekryterar uppifrån – alltså lite generellt sett från gymnasiet och neråt – medan LF rekryterar från andra hållet. Gissar att man t.o.m. kan se hur de två fackens dominans ”byter plats” någonstans i år 6-7. Det är redan problematiskt i sig och jag är rädd att den syn du förmedlar – där lärare är ”riktigare” lärare ju äldre eleverna är och i takt med att lärare med spetskompetens blir viktigare (alltså i takt med att lärandet delas upp i ämnen) delas av många LR-medlemmar.

      Jag skulle önska att det fanns större konsensus mellan statliga beslut om skolväsendet och synen på detsamma hos LR. Förskolan har varit en formell skolform sedan nittonhundranittioåtta, alltså i snart nog 13 år och det är självklart upp till LR att avgöra om man kan/vill representera lärare i förskolan liksom det är upp till oss att välja vem som skall representera oss lärare i förskolan, men som du säger är LR ett förbund ”med enbart behöriga lärare och vägledare” – lärare i förskolan undantagna. Och det handlar ju i så fall inte om formalia – vi är utbildade lärare i en i lag definierad skolform. Det är ett utslag av mer ”privat” LR-karaktär.

      Det som var/är upprörande i dina privata åsikter (som du för övrigt delar med dig av på ett offentligt forum, vilket inte gör dem särskilt privata) om förskolan är att du inte nöjer dig med att värdera omsorgen högst. I egenskap av förälder gör jag detsamma, trots att jag är förskollärare. Du tar ytterligare steg när du gör dina uttalanden om att ”leka lärare” och att hålla sig vid sin läst.

      Jag tror du är varmt välkommen till dina barns förskola för en visning/genomgång av verksamheten. Så får du med egna ögon se det kvalificerade, pedagogiska arbete som bedrivs där och att det dessutom bedrivs integrerat med omsorgen på ett sätt som är världsledande.

      ta med dig Metta också, hon är nog lika betjänt av att se det som du.

  4. Tycka som man vill får man göra – vi lever i ett fritt land. Men när man gör uttalanden om att inte ens lagstiftaren ser förskollärare som lärare, blir jag förvånad. Det jag vänder mig emot är att alltså inte Zorans privata åsikt, utan att han finner stöd för denna genom att referera till lagstiftaren. (kommentar hos Tysta Tankar) Förskollärares utbildning har under många år resulterat i en lärarexamen och även inom den nya lärarutbildningen kommer de få en lärarexamina.

    Om jag för ett ögonblick som privatperson skulle skilja på dessa olika lärarexamina, skulle det naturligtvis inverka på mina möten med de olika grupperna inom mitt eget läraryrke då våra värderingar inte kan hållas helt under kontroll och oavsett vad jag än skulle tycka privat är det ett faktum att förskollärarna utbildas som lärare och att det är inte möjligt att åberopa lagstiftaren för att få stöd för min åsikt, som om den skulle kunna ses giltig för alla.

    Nu blir inte det någon konflikt för mig, då jag även som privatperson inte gör den skillnaden. Även små barn har rätt att ha vuxna omkring sig som inte endast utgår från sina egna erfarenheter och eget tyckande om hur något skall vara. Det är inte endast elever i skolan som behöver få kvalificerade fostrare och lärare i sin närhet. Den verksamhet som de vistas i när föräldrarna är på jobbet, skall även ha styrdokument i form av läroplaner, liksom skolan har gällande sin verksamhet. Detta för att garantera likvärdigheten.

    Jag har full tilltro till att den lärarexamen som förskollärarna får, leder till en (om jag skall vara värderande) bättre förskoleverksamhet än om de inte hade den.

    • Balansen mellan yrke och privatliv är inte lätt. Zoran sällar sig till en brokig skara människor som på olika sätt drabbats av den överlappning som sker med hjälp av nätet:

      Mats Mügge och pornstarkepsen
      Richard Jomshof och Sverigedemokraterna.

      Och självklart en hord människor i andra miljöer än skolan.

      Det svåra är att det jag upplever som ok, kan vara katastrof i andras ögon. En keps kan göra mig arbetslös. Andras rädsla för att min politiska ideologi inte går att separera från mitt läraryrke kan göra detsamma.

      Det är svårt. Och det verkar som om vi alla måste lära oss ”the hard way”…

  5. Jag ska se över min syn på detta område och uppgradera min kunskap. Tack vare din senaste kommentar och vad jag inhämtat från sakkunniga på LR om hur förbundet ser på lärarkategorierna i nya skollagen så är inte min privata syn OK. Jag får således justera den.
    Detta har varit en nyttig diskussion för mig.
    Men jag älskar ordet dagis och kommer fortsätta använda det. Dock utan att mena något nedsättande.
    Tack för ditt blogginlägg och svaret till mig!

    • ”Dagis” är och kommer länge att förbli ett kärleksfullt smeknamn på min verksamhet. Och det tycker jag är helt okej – så länge man är medveten om att det egentligen heter och är ”förskola”.

      Tack till dig också, Zoran. Diskussionen har varit nyttig även för mig. 🙂

  6. Hej igen Janne!

    Tycker vår diskussion har som sagt tillfört mycket. Dock måste jag betacka mig för jämförelser med
    ”Mats Mügge och pornstarkepsen” och ”Richard Jomshof och Sverigedemokraterna” när det gäller uttrycket av mina egne åsikter.
    Och tillägga till det jag ovan skrivit att i den nya lärarlegitimationen kommer det finnas två legitimationer; dels en för lärare och dels en för förskollärare.
    Återigen, understryker jag att jag uppskattar de båda, olika, yrkena lika mycket! Båda är viktiga, men de är, återigen, olika. Vi måste våga dels stå upp för olikheter och vara stolt över våra olika yrkens särart.
    Exempelvis jag som presschef gentemot mina gamla kollegor som är journalister. Båda behövs vi, men vi fyller olika funktioner.

    Allt gott!
    Zoran

    • Zoran

      Men då får du förklara för mig hur det hänger ihop. Riksdagen har beslutat om fyra olika lärarexamina. Lärarutbildningen kommer organiseras efter dessa och utfärda lärarexamen för alla fyra. De är alltså utbildade till lärare. Nu talar du om lärarlegitimation, en för lärare och en för förskollärare. Upphör förskollärare med lärarexamen inom förskolan då att vara lärare iom att de får en förskolelegitimation? Det skulle betyda att i praktiken kommer deras lärarexamen de fått inte erkännas vara likvärdig med lärarnas lärarexamen. Och om man kan uppfattas som lärare eller inte beror väl knappast på var man är lärare någonstans eller att uppdragen är olika. Eller? Jag hänger inte med!

    • Zoran,

      De jämförelserna var avsedda att skildra sak, snarare än person.

      Mats Mügge bar en keps med texten ”pornstar” på sin profilbild på Facebook. Detta tolkades som att han var olämplig som barnskötare och resulterade i att hans vikariat inte förlängdes. Han ansåg (liksom du) att det förelåg en klar skillnad mellan yrke och privatperson, men överbevisades.

      Frågan om Jomshof behöver jag knappast fördjupa mig i, men även här handlar det om att distinktionen mellan yrke och privatperson inte gick att göra tillräckligt tydlig.

      Det handlar alltså om en strävan efter att få uttrycka ”personliga åsikter” som skjuts i sank av de som lyssnar. Ni är alla tre offer för dessa omständigheter och det är endast i den egenskaper jag buntar ihop er. Det är inte innehållet i åsikterna som förenar er, utan om svårigheten i att uttrycka personliga åsikter, när de inte stämmer överens med det yrke man har valt.

      Jag hoppas det blev tydligare.

  7. Fyra OLIKA lärarexamina. Två OLIKA legitimationer. Det är skillnad på olika yrken – återigen.

    • Men jag blir inte klokare av denna kommentar. Men alla fyra lärarexamina hör ihop med fyra olika läraryrken. Då blir de väl lärare. I så fall är inte jag heller lärare. Och då undrar jag – vad är jag då – utbildare … ja, men är inte utbildare en typ av lärare?

  8. Janne, OK

    Men tycker ändå det är märkligt att mn lärarsyn buntas ihop med porrsymboler och främlingsfientlighet… Som om man är omoralisk om man inte tycker förskollärare är lärare…

    Men nog har du rätt i att det man säger kan skjutas av i sank av de som (kanske inte) lyssnar…

    • Jag försöker verkligen lyssna, men förstår inte vad du menar … förskollärare – lärare finns med i yrkestiteln. Men de skall inte räknas som riktiga lärare. De får en lärarexamen, men den erkänns egentligen inte??

    • Jag tycker absolut att man kan tala om moral i det här fallet. Du sätter ord på en norm du följer, en livsåskådning (lärarsyn) där förskolan och förskollärare inte är välkomna in i lärargemenskapen. Och eftersom du gör detta i mycket negativa ordalag, trots att du arbetar på ett lärarfack.

      Din moral, Zoran, säger att förskollärare är mindre värda (som lärare).

      Fast det förstås, du har rätt att tycka vad du vill om förskola och förskollärare, men för att slippa konfronteras med dina åsikter då bör du vara extra tydlig med att påpeka att du är medveten om att dina åsikter för det första är felaktiga (eftersom förskollärare bevisligen är lärare), och för det andra att de beskriver din personliga lärarsyn och inte en generell uppfattning. Ett annat alternativ är att följa min mammas råd: ”Har man inget snällt att säga om någon, kan man lika gärna vara tyst.” (Dock följer jag sällan det rådet själv, så…)

      Jag går i alla fall med på att jämförelsen var onödig att nämna eftersom den hör till en annan dimension av den här diskussionen. Den tar vi en annan gång.

  9. Zoran, du har ju inte fattat någonting av vad jag sa – och så anklagar du mig för att vantolka!?

    Ingen har väl buntat ihop din lärarsyn med främlingsfientlighet? Jag drog en parallell till marknadschefen på H43 som fick gå efter att ha gjort personliga uttalanden genom sociala medier. Att han var främlingsfientlig är en helt annan sak.

    Min poäng var bara att det är olämpligt att du går ut med dina personliga åsikter om förskola i medier. Gränsen mellan din person och LR må vara tydlig för dig, men du kan inte förutsätta att den är lika tydlig för alla andra.

    Risken är stor att många förknippar dessa åsikter med LR. Att jag behöver påpeka detta för dig, som är presschef(!), är skrämmande.

  10. Det är skönt när krutröken skingras och en konstruktiv diskussion kan ta sin början 🙂 Jag har då några funderingar.

    Janne, när du beskriver innehållet i arbetet (och jag känner igen mig) tycker jag att det skulle kunna kallas för ”kvalificerad omsorgsperonal”. Om du bara har förstått den känslomässiga sidan av omsorgen! Jag tror också att vi båda är överens om att det är grunden. Relationspedagogik, vet du. Sedan har vi den andra sidan att ge barnen stimulans när det gäller kunskaper och färdigheter. Vi har ett väldigt komplext yrke!

    Sedan är det också så (rätta mig om jag har fel) att det inte är så länge sedan förskollärarna hade en egen fackförening. Jag minns inte när man valde att gå upp i Lärarförbundet. Med hjälp av en del kommentarer här, så kan vi se att det inte är självklart att vi har det som det är just nu.

    Jag var för några år sedan på en utbildning för VFU-lärare. Där sa en av utbildarna att hon tyckte sig se att vissa tankar gick i cykler. Ibland ville man ha holistiska lösningar, ibland mer specialiserade. Läroplanen är en del i en holistisk rörelse, tycker jag det verkar som. Så vi ska inte hålla oss för hårt i hur världen ser ut just nu, för det förändras.

    Så har vi det här med det offentliga, det personliga och det privata. På jobbet är vi alla offentliga, men vi kan vara lite personliga. Det kan krävas av oss för att få en bra kontakt med föräldrarna. Hur är det på en blogg? Eller på Twitter? Som jag ser det, så innehåller både din (Janne) och min blogg personliga tankar och reflektioner. En del av det vi skriver skulle vi nog inte säga till t ex föräldrar. Men här är vi, precis som Zoran, debattörer. Vi kan p g a att vi lever i en demokrati få lufta våra åsikter, bedriva politiska och fackliga frågor. Dock tror jag ingen av oss, Zoran inberäknad, blir privata här på nätet. (Jag hoppas vi har den integriteten!) Tillbaka på jobbet imorgon är jag en offentlig person, en tjänsteman, men jag kan vara lite personlig. Men där är jag inte debattör!

    • Det är en jättesvår balans att gå, mellan det offentliga och personliga. Visst skriver jag saker här som jag t.ex. inte skulle säga i ansiktet på en förälder. Men å andra sidan är det inget (mig veterligen) av det jag skriver här eller någon annanstans på nätet som jag inte skulle kunna stå för, även imorgon (då jag också är en offentlig person och tjänsteman).

  11. Ibland älskar jag Google. Här är en helt nödvändig historisk bakgrund:
    http://www.lararnashistoria.se/article/forskollararna

  12. Maths: Instämmer till fullo i:

    ”Tillbaka på jobbet imorgon är jag en offentlig person, en tjänsteman, men jag kan vara lite personlig. Men där är jag inte debattör!”

    Så är det. Och jag tycker att samtalet har fått en något bättre ton, där vi inte tror att den ene vill nedvärdera den andre.

    Mats: Men borde man då inte i stället bilda ett ”barnstugepersonalförbund” bestående av all personal inom förskolan? Mitt intryck är att de oliak yrkesgrupperna i skolan skulle gynnas av att företrädas mer fokuserat. ”Skolan” är en storhet som blir diffus om rektorns behov är lika viktiga som förskollärarens, eller lärarens.

    Det finns en nivellering som inte gynnar olika grupper, bara de organisationsföreträdare som vill växa och vara stora för sakens skull. Behoven är olika i olika yrkesgrupper.

    • Jag har utvecklat tankarna om historiens betydelse på min blogg. Det är komplicerat och mer infekterat än du tycks inse…

    • Nivillering vet jag inte om det är. När förskollärarna gick upp i Lärarförbundet handlade det om att höja sin status, inte om yrkesgruppen behov. Dessutom har jag för mig att man trodde att man skulle kunna göra vinster på att vara ett större förbund. Nu vill skolans lärare höja sin status genom att jämföra sig med läkarna. 😉

  13. Janne, du skriver mycket av det jag har velat påtala för Zoran och LR. Dock är jag inte lika vass vid tangentbordet som du. Han borde inte kunna sända ut dubbla budskap när han är anställd som presschef. Det han säger förknippas med LR och Metta. Han är trots allt hennes språkrör.
    Om Zoran skriver som privatperson om han syn på förskola, lärare och omsorg då spelar det ingen roll. Men Zoran ger uttryck för fackförbund för olika typer av lärare. Ja, ett förbund för riktiga lärare och ett för omsorgspersonal och övriga som inte är riktiga lärare. Dessa frågor är endast viktiga för medlemmar i LR och LF. Varför driver en journalist/presschef/pappa frågan via twitter? Jag personligen bryr mig inte om hur mitt barns lärare organiserar sig.

  14. Skaparn: klokt påpekande. Det var bara sånt som jag funderat över. Kanske inget som är intressant för andra än LR och LF, det har du givetvis rätt i. Har valt fel forum för detta.

    • Jag menar nog att det nära bandet mellan Metta Fjelkner och Jan Björklund gör det här till en angelägenhet som går utöver den rent fackliga nivån.

      Skolpolitik engagerar många och jag ser inget värde av att vi försöker avgränsa diskussionen. I bästa fall lär vi oss något. Kanske att en kateder är en mångtydig metafor?

Trackbacks

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: