Det eviga gnället

Jag vägrar acceptera epitetet ”gnällig”, bara för att jag öppet luftar min irritation över de för stora barngrupperna och den för låga personaltätheten.

Även om jag inte är ansvarig för detta (rektor), så bär jag ett moraliskt delansvar gentemot barnen och inför föräldrarna. Det är jag som mot bättre vetande ”accepterat” de rådande förhållandena och det är jag som är illojal, otacksam och gnällig när jag försöker säga ifrån.

Mitt spel för gallerierna, där jag skissar upp en grovplanering som utgår från läroplanen och skollagen, men som är omöjlig att genomföra, blir en slags ansvarsfrihetsbiljett som rektor, skolförvaltning och skolnämnd kan vifta med och säga att ”vi har ambitionen”. Och så var det med det.

Vi har inget avtal som säger – svart på vitt – hur mycket tid till planering vi skall ha.

Bara en sån sak…

I praktiken förväntas vi hålla käft och låtsas jobba.

Och inte gnälla. Åtminstone inte så andra hör det.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: